miastraume

Efter en månad som smålänning har vissa beteende börjat uppträda. Exempelvis har köpstopp satts upp för att vi ska spara pengar, vilket är ett typiskt drag hos smålänningar, speciellt de ute på landet. Och jag bor ju mitt ute i ingenting (enligt mig, men enligt en arbetskamrat bor jag inte alls ute på landet utan i centrum. Jag röstar för mitt sätt att se för jag det låter trevligast!)
Jag har även börjat cykla överallt och då menar jag överallt.
Cyklade med mamma till Kalmar centrum och sen tog vi färjan över till Öland och fortsatte cykelfärden där. :-)
Cyklar till badet, jobbet, runt Fagerhult och Göshult på grusvägarna tillsammans med min fina Arnfinn eller med min kära mamma.
Mycket mysigt!!!
Alla verkar cykla och bussarna går nästan tomma.
Kan bero på bristen på backar kanske?
Sen börjar min dialekt skifta lätt i småländska svängningar och det känns sådär lite lagom mysigt tycker jag. :-)

När det gäller jobbet är det kul vara tillbaka där jag jobbade förra året och jobbardagarna består av promenader, strandbesök, ridläger, djurparker och annat smått och gott.
Till helgen ska vi besöka Fagerhults marknad och Arnfinn ska ordna middag till oss alla samt efterrätt.
Hårt jobb. ;-)

Det enda smolket i bägaren är att jag saknar ungarna fruktansvärt mycket och har gråtit en del tårar. :-(
Har svårt fatta att jag inte får träffa dom så ofta som jag vill.
Men om 2 år är vi tillbaka och då kan vi ses desto mer.
Det tröstar mig.



Jag sågar äppelträd på landet.


Kommer inte ner!...


Tur Arnfinn är stark! (och inte rädd för att knäcka ryggen...)

Nu ska jag fortsätta länsa kylskåpet på brända mandlar. Nam nam!