Arnfinns nya rum...

... är taget i besiktning av ingen mindre än hans kära fru som han älskar så högt. :-) *fjäsk*
Skrivbordet passar perfekt till min lilla röda laptop och de nya målade väggarna utstrålar rent och fräscht som jag gillar.
Han har slitit som ett djur hela helgen med att fixa bilar (Basses) och få sitt rum spacklat och målat.
Själv har jag gått runt och sett snygg ut den mesta tiden och däremellan lagat lite mat till "La Familia" (Nina, Martin, Basse, Niclas och Arnfinn) Sarah jobbade.Tillägga bör att Martin fick steka allt kött för han är bättre än mig på det. ;-)
Eftersom vi inte visste vilken tid Basse och Arnfinn skulle dyka upp fick vi improvisera lite med maten och det slutade med att alla satt otåligt vid bordet och trummade med fingarna för att skynda på potatisen som var i ugnen.
Idag hade vi Britt-Marie och Rhego hos oss, och jag fick hålla lite extra koll på B-M för hon blev så kär i vår soffa att jag oroade mig för om hon skulle stoppa den i fickorna eller kanske bestämma sig för att aldrig gå ur den igen. Men det sistnämnda hade inte gjort ett dugg för jag gillar B-M och Rhego!
Om jag gissar rätt så tror jag att det snart kommer dyka upp en liten ny familjemedlem (från Mio) hemma hos familjen B-M/Rhego. ;-) Lovar i så fall hälsa på och ha med en fin kudde från samma ställe som present. ;-)

I morgon jobbar jag näst sista Dag passet på sjukhuset och på torsdag sista. Ska köpa tårta och bjuda all underbar personal på.
:-) :-)

Mellan mig och Nina pågår psykning gällande Tjejmilen och vi är nog båda rätt inställda på att vi nog inte "kan" springa. Det är konstigt vad mycket krämpor man har när man känner efter!!!
Fast B-M blev lite ledsen när jag sa att vi nog inte skulle springa så jag skyllde på Nina kvickt som 17 och sa att jag kanske springer i alla fall. Men då får det bli med B-M. (Fast det har jag INTE berättat för henne!)
Nu gäller det försöka bearbeta dottern och se om hon kan gå med oss också. Förlåt -springa- menar jag.
Efteråt ska vi äta kräftor i Norrtälje och Niclas vägrar följa med dig om vi inte springer loppet.
Ibland tycker jag det var bättre förr - ex när ungarna var så små så man bara kunde lyfta upp dom och ta med dom TROTS att dom inte ville!

Nu en bild från Arnfinns rum.
Min vackra man. :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0