Sommarens jobb är över nu.
Efter 4 veckors härligt arbete så är det tyvärr slut nu. :-(
Kände mig gråtfärdig när jag cyklade dit sista kvällen med glass, maränger och grädde i kassen som skulle bli vår myskväll med gott.
Det är verkligen en toppenarbetsplats som jag haft turen få jobba på med härliga boende och arbetskamrater.
Hade jag bott i Kalmar så hade jag sökt dit på en gång!
Dessutom var det jätteskönt jobba på ett ställe där man som hörselskadad var helt normal och inte utanför som man så lätt blir annars på "vanliga" arbetsplatser.
Har även hunnit ha diskussion med annan hörselskadad som har helt olik inställning än mig när det gäller Ci och det är väldigt intressant höra hennes argument.
Vi kommer fortsätta hålla kontakten för jag gillade henne mycket. :-)
(Och vi kommer nog ha forsatta livliga diskussioner hoppas jag. :-)) )
Nu är jag hemma i två dagar för att sen åka till Norge och gå på tur som alla andra norrmän gör. ;-)
Får hoppas på klart bättre väder än förra året.
Måste bara KOMMA IHÅG KÖPA BATTERIER till min Ci!!!
Som det är nu laddar jag upp 2 batterier och växlar mellan dom. Men det blir lite svårt ute på vidderna och då måste jag förlita mig till vanliga batterier. Men jag GLÖMMER hela tiden att köpa nya!!!
Får inte glömma det i morgon!!! :-(
Eftersom jag och Arnfinn sällan befinner oss på samma ställe en längre tid har vi med sorg i hjärtat märkt att det där med att ha katter inte var den bästa idén hittills.
Så nu söker vi ett hem till våra två bondkatter på 5 år.
Vi är hemma alldeles för sällan och måste hela tiden be andra se till dom med mat och städa i lådan.
Så vet ni någon som vill ha katter, säg gärna till.
Nu ska jag packa klart för resan.
Till alla tjuvar som letar tomma hem via Facebook och Bloggar; Minsta sonen är hemma så lägenheten står inte tom. Dessutom har vi inga pengar gömda i madrassen så det är inte så stor vits ta sig in i vilket fall som helst. :-)
Våra katter Smilla och Marvin.
Kände mig gråtfärdig när jag cyklade dit sista kvällen med glass, maränger och grädde i kassen som skulle bli vår myskväll med gott.
Det är verkligen en toppenarbetsplats som jag haft turen få jobba på med härliga boende och arbetskamrater.
Hade jag bott i Kalmar så hade jag sökt dit på en gång!
Dessutom var det jätteskönt jobba på ett ställe där man som hörselskadad var helt normal och inte utanför som man så lätt blir annars på "vanliga" arbetsplatser.
Har även hunnit ha diskussion med annan hörselskadad som har helt olik inställning än mig när det gäller Ci och det är väldigt intressant höra hennes argument.
Vi kommer fortsätta hålla kontakten för jag gillade henne mycket. :-)
(Och vi kommer nog ha forsatta livliga diskussioner hoppas jag. :-)) )
Nu är jag hemma i två dagar för att sen åka till Norge och gå på tur som alla andra norrmän gör. ;-)
Får hoppas på klart bättre väder än förra året.
Måste bara KOMMA IHÅG KÖPA BATTERIER till min Ci!!!
Som det är nu laddar jag upp 2 batterier och växlar mellan dom. Men det blir lite svårt ute på vidderna och då måste jag förlita mig till vanliga batterier. Men jag GLÖMMER hela tiden att köpa nya!!!
Får inte glömma det i morgon!!! :-(
Eftersom jag och Arnfinn sällan befinner oss på samma ställe en längre tid har vi med sorg i hjärtat märkt att det där med att ha katter inte var den bästa idén hittills.
Så nu söker vi ett hem till våra två bondkatter på 5 år.
Vi är hemma alldeles för sällan och måste hela tiden be andra se till dom med mat och städa i lådan.
Så vet ni någon som vill ha katter, säg gärna till.
Nu ska jag packa klart för resan.
Till alla tjuvar som letar tomma hem via Facebook och Bloggar; Minsta sonen är hemma så lägenheten står inte tom. Dessutom har vi inga pengar gömda i madrassen så det är inte så stor vits ta sig in i vilket fall som helst. :-)
Våra katter Smilla och Marvin.
Bara litet inlägg...
Just nu händer det inte så mycket här i sommarvärmen.
Jag jobbar och på min lediga tid ligger jag mest på stranden.
Mamma och jag i alla fall och köpte träskor för 2 veckor sedan mitt i mörkaste Småland.
Handgjorda direkt från fabriken.
Man kunde själv beställa exakt hurdana man ville ha och väntetiden blir då ca 2 veckor.
Mamma och jag hade tur och hittade ett par exemplar som var till salu och som passade oss.
De beiga är mammas och dom andra två är mina.
Jag passar även på att läsa i mina kommande kurser till hösten.
Så just nu håller jag på med Omvårdnad varvat med Grunkurs i medicin.
Då har jag lite kunskaper när jag börjar höstterminen och läxorna blir desto enklare.
Samtidigt är läsvanan igång hela tiden och det blir inte tungt att börja i höst.
Mamma ligger och sover men själv har jag varit uppe en timma.
Det är så varmt ute så det är svårt att sova, men jag klagar INTE för jag ÄLSKAR värmen!
I morgon har jag och min arbetskamrat planerat tillbringa dagen på stranden med picknick tillsammans med de boende.
Jag älskar verkligen mitt sommarjobb! :-)
Jag jobbar och på min lediga tid ligger jag mest på stranden.
Mamma och jag i alla fall och köpte träskor för 2 veckor sedan mitt i mörkaste Småland.
Handgjorda direkt från fabriken.
Man kunde själv beställa exakt hurdana man ville ha och väntetiden blir då ca 2 veckor.
Mamma och jag hade tur och hittade ett par exemplar som var till salu och som passade oss.
De beiga är mammas och dom andra två är mina.
Jag passar även på att läsa i mina kommande kurser till hösten.
Så just nu håller jag på med Omvårdnad varvat med Grunkurs i medicin.
Då har jag lite kunskaper när jag börjar höstterminen och läxorna blir desto enklare.
Samtidigt är läsvanan igång hela tiden och det blir inte tungt att börja i höst.
Mamma ligger och sover men själv har jag varit uppe en timma.
Det är så varmt ute så det är svårt att sova, men jag klagar INTE för jag ÄLSKAR värmen!
I morgon har jag och min arbetskamrat planerat tillbringa dagen på stranden med picknick tillsammans med de boende.
Jag älskar verkligen mitt sommarjobb! :-)
En veckas jobb över.
Nu har jag jobbat i en vecka utan ordinarie personal vid min sida.
Det har gått över förväntan bra och jag är så himla glad! :-)
Det var lättare än jag trodde att falla in i kommunikationen med teckenspråk och jag märker hur ROLIGT det är att arbeta på ett ställe där JAG känner mig "normal" och vikarien jag jobbade med som är fullt hörande och inte kan teckenspråk kände sig lite obekväm. :-)
Lite egositiskt kan jag väl säga så gottade jag mig lite på det och när mamma och jag pratade om det så sa jag att det är ju så vi hörselskadade känner det HELA TIDEN i de hörandes värld.
Det var verkligen otroligt skönt med en arbetsplats där jag kunde slappna av till 100% när det gällde mitt handikapp och jag måste sända en eloge till Kalmar Kommuns berörda som ordnat det så bra.
Det känns som om det är på det här sättet jag vill jobba och kanske blir det så i framtiden?
Men först och främst ska jag satsa på att lära mig teckna betydligt bättre än jag gör nu och sen får jag se. :-)
Nu är jag hemma i Södertälje på en snabbvisit för att pyssla om min man och katterna samt städa Niclas rum innan han kommer hem från Turkiet nästa helg.
Mammas och min senaste vistelse vid stranden. Nu har vi avverkat rätt många stränder vid det här laget.
Underbart väder!!!
Det har gått över förväntan bra och jag är så himla glad! :-)
Det var lättare än jag trodde att falla in i kommunikationen med teckenspråk och jag märker hur ROLIGT det är att arbeta på ett ställe där JAG känner mig "normal" och vikarien jag jobbade med som är fullt hörande och inte kan teckenspråk kände sig lite obekväm. :-)
Lite egositiskt kan jag väl säga så gottade jag mig lite på det och när mamma och jag pratade om det så sa jag att det är ju så vi hörselskadade känner det HELA TIDEN i de hörandes värld.
Det var verkligen otroligt skönt med en arbetsplats där jag kunde slappna av till 100% när det gällde mitt handikapp och jag måste sända en eloge till Kalmar Kommuns berörda som ordnat det så bra.
Det känns som om det är på det här sättet jag vill jobba och kanske blir det så i framtiden?
Men först och främst ska jag satsa på att lära mig teckna betydligt bättre än jag gör nu och sen får jag se. :-)
Nu är jag hemma i Södertälje på en snabbvisit för att pyssla om min man och katterna samt städa Niclas rum innan han kommer hem från Turkiet nästa helg.
Mammas och min senaste vistelse vid stranden. Nu har vi avverkat rätt många stränder vid det här laget.
Underbart väder!!!
Ångest Ångest
Nu har jag varit på mitt sommarjobb i 3 dagar och gått bredvid.
Ska göra det i morgon också och från nästa vecka så arbetar jag själv.
Börjar då jobba tillsammans med en annan vikarie och jag är den som ska kunna teckna.
Därav min tilltagande ångest!!!
Märker mina brister i teckenspråket nu när jag är ute på fältet och ångrar mig bittert att jag inte varit mer aktiv med att teckna.
Jag har glömt massor och personalen på hemmet är väldigt duktiga medan jag känner mig som en idiot med noll kunskap ungefär... :-(
Jag tränar för fullt hemma nu och undrar vad jag har gett mig in på.
Sen jag fick min CI och började höra bra med den så slutade jag och Arnfinn teckna aktivt på helgerna när vi sågs.
Sen har jag ingen i min omgivning som jag kan teckna med och det har inte blivit av att jag tecknat ensam.
Jag är ju faktiskt döv utan min CI och jag MÅSTE verkligen få in det i mitt huvud och lära mig teckna mer.
Det borde egentligen alla som får CI göra och även de som "bara" är hörselskadade eftersom hörseln inte blir bättre med åldern utan tvärtom, så är det bra om man som hörselskadad är två-språkig. Alltså teckenspråket och svenska språket.
Det är två personal på mitt sommarjobb som är ordinarie varav den ena är gravt hörselskadad och den andra är hörselskadad. Men båda är oerhört duktiga på att teckna och även den hörande personalen är jätteduktig.
Där kan jag se hur man kan skapa en bra arbetsmiljö för gravt hörselskadade och hörselskadade.
Det måste vara oerhört skönt arbeta på en sådan arbetsplats där man slipper försöka höra eller där personalen inte bryr sig om att du är hörselskadad utan säger hela tiden "Det var inget" och du blir helt utanför i de flesta samtal.
Nu ska jag fortsätta med att öva på tecken och fundera ut hur jag på bästa sätt ska hålla teckenspråket levande runt mig när jag inte längre jobbar här i Kalmar.
Jag känner mig just nu som om jag befinner mig i två världar, den hörandes och den döves och jag tillhör inte riktigt någon av dessa...
Kanske så flyktingarna känner sig i främmande land...
Ska göra det i morgon också och från nästa vecka så arbetar jag själv.
Börjar då jobba tillsammans med en annan vikarie och jag är den som ska kunna teckna.
Därav min tilltagande ångest!!!
Märker mina brister i teckenspråket nu när jag är ute på fältet och ångrar mig bittert att jag inte varit mer aktiv med att teckna.
Jag har glömt massor och personalen på hemmet är väldigt duktiga medan jag känner mig som en idiot med noll kunskap ungefär... :-(
Jag tränar för fullt hemma nu och undrar vad jag har gett mig in på.
Sen jag fick min CI och började höra bra med den så slutade jag och Arnfinn teckna aktivt på helgerna när vi sågs.
Sen har jag ingen i min omgivning som jag kan teckna med och det har inte blivit av att jag tecknat ensam.
Jag är ju faktiskt döv utan min CI och jag MÅSTE verkligen få in det i mitt huvud och lära mig teckna mer.
Det borde egentligen alla som får CI göra och även de som "bara" är hörselskadade eftersom hörseln inte blir bättre med åldern utan tvärtom, så är det bra om man som hörselskadad är två-språkig. Alltså teckenspråket och svenska språket.
Det är två personal på mitt sommarjobb som är ordinarie varav den ena är gravt hörselskadad och den andra är hörselskadad. Men båda är oerhört duktiga på att teckna och även den hörande personalen är jätteduktig.
Där kan jag se hur man kan skapa en bra arbetsmiljö för gravt hörselskadade och hörselskadade.
Det måste vara oerhört skönt arbeta på en sådan arbetsplats där man slipper försöka höra eller där personalen inte bryr sig om att du är hörselskadad utan säger hela tiden "Det var inget" och du blir helt utanför i de flesta samtal.
Nu ska jag fortsätta med att öva på tecken och fundera ut hur jag på bästa sätt ska hålla teckenspråket levande runt mig när jag inte längre jobbar här i Kalmar.
Jag känner mig just nu som om jag befinner mig i två världar, den hörandes och den döves och jag tillhör inte riktigt någon av dessa...
Kanske så flyktingarna känner sig i främmande land...
