miastraume

..är för mig att jobba ett härligt pass på jobbet i Norge. Älskar verkligen mitt arbete här och kommer verkligen sakna arbeta som jag gjort senaste året. Att sen efter ett arbetspass komma hem till lägenheten i Moss och möta min älskade man varje dag efter jobbet fullbordar dagen.
När han - som idag - dessutom kommer hem med en kebabpizza från bästa stället i Moss är lyckan total!
Jag kommer sakna vår lägenhet här när vi inte längre har den kvar och jag kommer sakna mitt jobb i Moss när jag inte kan gå dit nästan varje dag.
Fast jag hoppas kunna komma hit och arbeta en del i alla fall då och då när maken befinner sig i närheten av Moss och jag kan bo på hotell med honom.

Inget varar för evigt - den dag man är där och inser att just denna tid snart är över känns så vemodigt och jag skulle kunna börja gråta.

Önskar jag kunde få allt ibland...

Har i dagarna fått brev från CI-enheten om undersökning till ett andra CI.

Jag blev verkligen GLAD!

Förhoppningsvis går allt vägen och jag kommer sen ha riktningshörsel hoppas jag.

Som det är nu kan jag aldrig höra varifrån ljuden kommer och när någon ropar på mig har jag ingen aning om vart dom är. Samma med om mobilen försvinner och folk säger: "Men ring den". Ha ha jaa... har ingen aning om vartifrån det ringer men vet i alla fall att den befinner sig någonstans i närheten. ;-)

 

För övrigt har jag och Britt-Marie klarat den roliga prestationen att springa tjejmilen.

Det var den blötaste tjejmilen någonsin och jag är inte ett dugg förvånad... Brukar ha lite otur med vädret när jag ska göra utomhussaker. ;-)

Fast det gjorde ingenting för regnet kylde ner på ett skönt sätt och det var verkligen  roligt vara med!

Har redan anmält till nästa års tjejmil. :-)

 

Jag gillar verkligen att umgås med B-M. Hon får fart på mig och är lagom envis. Försöker jag banga så kör hon på och tittar på mig med sina blå ögon och ser sådär lite lagom ledsen ut så jag KAN INTE säga nej! ;-)

Precis sådan vänner som man behöver när soffpotatis-perioden infinner sig. 

 

Nästa vecka blir det Norge igen och det ska bli mysigt jobba lite mer på mitt boende i Moss.

Sen tillbaka till Sverige för undersökning av mitt öra.

Sen vet jag inte vart jag ska ta vägen!

Tur man har en stabil man som har koll på läget och står med båda fötterna på jorden. Annars vet man väl aldrig vart jag skulle befinna mig...

 

Var i dagarna hos fam.Danielsson och softade med Agnes.

Vet inte vem av oss som kan slappa bäst, men tror hon vinner på mållinjen.

Nyhet för i höst är att Basse och Sarah ska flytta till större lägenhet och i om med det kommer Niclas flytta till ettan. Vet inte riktigt min inställning till denna plötsliga förändring.

Först flyttar han hem i 2 månader och helt plötsligt ska han flytta hemifrån - igen! *suck* Vem ska nu åka och handla mat när jag inte har lust och vem ska fixa teven när jag inte vet hur man ställer in saker och ting... :-/

Som tur är kommer Basse närmare så jag får överlåta detta till honom. *blink* 

Skönt är det i varje fall att alla barnen har jobb och nu snart egna hem.

Känner att man kan checka av en punkt i livslinjen.

 

Nu ska jag strax fixa lunch - nej frukost - menar jag - till min sovande make.

Han har slitit hund (inte Agnesliknande hund alltså...) i flera veckor och är verkligen behov av vila stackaren.

Igår kväll softade vi i soffan och la oss sen redan kl:21.00, mest för att jag pep för jag hade ont i magen av en massa godis som jag tryckt i mig...  Ska bara äta godis på fredagar har jag bestämt, men då ska man tydligen inte satsa på att äta en hel veckas ranson på kortare tid än 1 timme - det känns... *stackars mig*

 

Ha en underbar lördag!